Spår

Idag har vi vart ute nästan hela dagen, mellan 11-15 la vi spår, gick promenad och tog spåren.  Jag vet inte hur många km vi tvåbeningar knatat över ganska svår terräng… Hundarna behövde ju bara gå 1 spår, vi 2-benta gick 5×2

Jag är så sjukt nöjd med hundarna idag! Spåren var långa, ca 7-800m, och stundtals blöta, över stock och berg, ris och diverse andra naturliga hinder – vi undrade lite hur vi tänkte när vi la spåren när vi sen gick med hundarna… svaret är nog att vi inte riktigt tänkte alls… Spåren låg nog allt mellan 1,5-3h (den som gick ut först och sist)

Studsa var klockren, hon gick inte av spåret någonstans – gjorde en liten utsvävning över en vattensamling (halkade runt på isen) men annars gick hon i spårkärnan för det mesta. Jag blir så glad av att gå efter henne, det är liksom bara att hänga med (stundtals bromsa lite). Nöjd tjej hittade den väl gömda klöven och nu ligger hon som en klubbad säl i soffan.

Täppas var lika duktig han, han har ju vissa andra småsaker för sig i spåret – som att stanna för att kissa osv. Spåret var nog lite lätt för honom (för kort liggtid), men inga konstigheter alls hos honom heller. Vid ett ställe snurrade han bort sig – tror han fick upp vittring på riktigt vilt så att säga. Han blir så stolt när han hittar sin klöv och får bära till bilen, sen får man vara snabb när man tar den för han är snabb som en vessla på att hoppa efter och suga tag i den igen

Trötta nöjda hundar får nu sussa sig igenom hela nyårsfirandet

När täppas gick sitt spår glömdes tyvärr kameran i bilen, men bjuder på ett där han ser sådär lycklig ut som bara han kan

Gruppbild på hela gänget från idag

Passar på att säga Gott nytt år!

Reflex

Jag har roat mig med att sy reflextäcken åt pudlarna nu på morgonen. Hurtigt värre! Men ett måste, det finns inga som passar (har försökt med många varianter) och vi bor ju mitt ute i ingenstans nuförtiden… Mörker mörker mörker – så nu är det synliga rosa pudlar och en matte med pannlampa till nästa år

Nu ska vi bege oss till Norrtälje och ääääntligen få till en promenad och kanske lite träning med bästaste Linnéa, Vipsen och Six. Jag vet en pudel som kommer bli själaglad över att se sin älskade tollare, en tollare som inte kommer uppskatta denna kärleksförklaring i samma utsträckning, en kooiker som kommer bli glad över att få springa lite och en annan pudel som vet att det finns godis i Linnéas fickor

Spira visade stort intresse för både täcken och symaskin – så hon fick också prova

När pudlarna är borta…

…dansar golden retrievern runt med anden i munnen.

Det finns en leksak som är värd allt för mina tre små darlings. Jag vet inte varför den har så högt värde hos dem, men när den kommer fram är det som julafton. Tyvärr kan den inte vara framme hela tiden av samma anledning, då skulle den inte vara så hel  Täppas är leksakstuggaren i vår familj och han sköter uppgiften väldigt bra… Så ”anden” kommer bara fram då och då. Den bor numera hos mina föräldrar och i måndags hade den åkt fram… Sedan dess gör inte Smilla något utan att anden är med. Hon har honom med när hon ska sova, när hon ska äta, när hon ska gå promenad, när hon  tigger and so on.

Pudlarna får nöja sig med sina tråkiga vanliga leksaker som Täppas inte tycker är värda att tugga sönder (läs det finns ingen mjuk och mysig stoppning).

Ikväll är det ridhusträning och agility på schemat

Aktivitet kontra avslappning

Lediga dagar! Fyllda med långa promenader, umgänge, gos och träning! Idag har pudlarna fått gå ett spår – matte var elak och la i sluttande berg, gick lite zickzack eftersom att jag inte fysiskt kunde ta mig upp överallt… Spåren fick ligga i 2h innan vi glatt skuttade ut med lina och sele. Täppas blir så glad av att jag plockar fram selen så han vet liksom inte vart han ska ta vägen, nu hade vi ganska lång transportsträcka och han gick så fin fot hela vägen. Studsa höll sig i närheten hon också. Men eftersom att Täppas var så duktig på vägen dit fick han äran att börja med sitt spår. Duktig pudel tog spåret bra, plockade alla pinnar och klarade av att vänta på sin något segare matte – det är i vanliga fall lite av hans akilleshäl, han vill inte bli avbruten i spårandet… men idag gick det bra, lugn och sansad både i paus och ”uppstart” igen.

Studsa satt lugnt och fint när hon väntade på sin start. Lite väl ivrig att få göra sitt eget spår när jag band upp Täppas. Så vi körde lite fot och en platsliggning för att komma ner i rätt sinnesstämning. Studsas spår hade en brant (kändes som 90 grader ) bergsklack precis i början, sedan planade det ut innan vi gick ner för berget på andra sidan. Starten gjorde hon klockren, tog pinnarna och hade bra tempo, mitten gick också bra – men sen på väg ner för berget var det som att hon plötsligt bytte spårriktning med 50 m. Riktigt stora ringningar som jag hakade på – sen tror jag hon tappade fokus själv och började spåra något annat, tror inte på vilt för då brukar hon ha annan höjd på nosen. Kanske någon som gått precis där? Jag vet inte. Vi gjorde en kort paus och gick sedan tillbaka där hon tappade det och fortsatte till slutet, då var det inga problem alls att ta rätt spår… så jag vet inte jag. På vägen hem sedan vek både hon och Täppas av på en stig glada viftandes på svansarna som att de såg någon. Kanske hade vi sällskap ute i skogen.

Nöjda och glada fick pudlarna vara hemma när jag åkte iväg för att fira farmor 89 år idag

Smilla är hos föräldrarna på kollo, vi sågs på julafton då jag hade den stora äran att bada och föna henne… måttligt förtjust retriever Fluffig och mjuk blev hon! (och luktade gott enligt mamma).

Julhälsning

God jul till er alla, vi har myst hela dagen, tagit en långpromenad och ätit gott!